Om 11 dagar har det gått ett halvår. Sedan vi för första gången tog kontakt med sjukhus om mina handleder. Ett halvår! Helt sjukt.
Den 16:onde september 2008. Ett datum jag aldrig glömmer. Aldrig i livet. Aldrig i hela mitt liv kommer jag glömma den tisdagen den 16:onde september 2008.
Egentligen minns jag inte så mycket från just den dagen, men fråga mig inte om jag minns den tiden från och med den dagen tills idag.
Det känns som en evighet. Men ändå som om det började igår. Det är väldigt blandade känslor. Förut var jag nog mer känslig, så fort jag hade lite ont, så kändes det som om hela min värld rasade samman. Men nu är jag tåligare, och tycker ibland det är störande att andra klagar på småsaker, som ett litet sår. Jag har fått en annan syn på livet helt enkelt. Vi ska inte ta allt för givet, och inte vara så känsliga. Jag har lärt mig att vara glad för de positiva stunderna i mitt liv.
Jag gissar at det här har visat mig vad som verkligen betyder något. Och det viktigaste som jag fått, och behövt under det här halvåret, är kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej du! Vet inte om du känner dig så sugen på en utmaning men eftersom du hanterar språket så fint kanske du tycker det är lite kul med ett avbrott. Kika själv på http://masarinmamman.wordpress.com/2009/03/06/mellanspel/
SvaraRaderaHa det fint så länge!