När man talar om trollen....

Ordspråket stämmer. I torsdags hämtade vi Otto på hans dagis, och då hörde vi genom en glasdörr, att han sa mitt namn och mumlade på sitt gulliga alldeles egna vis. Då vinkar min pappa till hon som han pratar med, och hon pekar på oss. Han skiner upp i ett megastort leende och säger:
- Tommer ni?
Han springer runt hela dagis och säger och pekar,
- Här leker vi med lego.
- Och här med bilar, och här klär vi ut oss.
- Här går vi på toa..
Och så vidare. Han är för söt. Jag älskar honom. För den han är. En liten gullunge. Med ett så stort hjärta. Han månar om alla. Charmar. Skrattar. Jag älskar honom så himla mycket.

Jag är hans största beundrare. Ingen tvekan.

Igår ringde min pappa till sin lillebror, alltså min farbror. Då ville min treåriga kusin Otto prata med mig. Såhär var vårat samtal.

- Hej Otto!
- Hej.
- Vad gör du då?
- Vi tittar på datorln.
- Jaha, vad tittar ni på då?
- Vi tittar på massoj av tåd. (Massor av tåg, de gillar tåg väldigt mycket)
- Okej, hur mår du då?
- Bja.
- Vad bra då.
- Jag vijj att vi ska tjäffas imornn.
- Ja du, det kanske vi kan.
- Mm.
Det blir tyst.
(Han viskar)
- Hon säger inentinn.
(Någon säger) Men säg något du då?
(Helt oväntat säger han)
- Hur går det för dig då?
(Hihi.) - Det går bra för mig.
- Va bja då.
- Ja...
- Ska du, ska din pappa, prata med pappa nu?
- Ja, det kanske han ska.
- Mm.
(Någon säger) Ska du säga godnatt då?
- Ja, donatt. Tov tå dott.
- Godnatt Otto. Sov så gott du med. Hej då.
- Heej dåå.

Han är för söt. Jag är hans största beundrare.

Så nu är det bestämt. Idag hämtar vi honom på dagis och går hem till de sedan. Han har även en storebror, som har något slags kromosomfel tror jag. Han kan inte prata och lär sig saker senare än andra. Men han är ändå underbar. Så, vad mer kan jag önska? Jag har en liten sötnos och en lite större fin kille att se framemot att träffa. Jag menar, vad spelar det för roll om han inte kan prata? Han visar ändå vad han vill, men framförallt visar han sin kärlek på ett så fint sätt. Det är underbart.

I Taket Lyser Stjärnorna

Igår såg jag och min kompis på I taket lyser stjärnorna. Jag har läst boken, och vi såg filmen igår. Den är verkligen jättebra.

Den handlar om fjortonåriga Jenna, hennes mamma har cancer och blir sämre och sämre. Men samtidigt som Jenna måste ta hand om sin mamma, så vill hon ju vara tonåring och veta hur det känns. Hon blir snart kompis med Ullis, som är populär och snyggast i skolan typ. Jenna skriver en lapp, "Om du dör mamma, då tar jag livet av mig."

Filmen är bra, och man kan börja gråta, men eftersom jag redan läst boken, så vet jag ju hur den slutar och så, men min kompis, hon grät en skvätt minsann. Vi hade det jättekul igår.

Men, i filmen, är hon typ fjorton, och i boken, tretton, så jag vet inte hur gammal hon är. Men den är värd att se och tycka om.

Två sjukhusbesök

Just det, för några dagar sen, dumpade det ner två kuvert med texten "SÖS" längst upp i hörnet. Jippi! Tid till Handkirurgen, eftersom jag missade den första tiden. Men det andra visste jag inte vad det var. Det var för ögonen. Jaha. Dagarna efter varann. Det var ju bra, och inte alltför långt emellan. Nu är jag glad ett tag.

Förrgårdagens Outfit

Tröja- Turkiet

Jeans- Gina Tricot

Övrigt - Sjukhuset

Kan det inte bara vara en mardöm?

Frankrike. Vilket vackert språk. Vilket vackert land. Vilka tråkiga lektioner. Nu i sexan får vi ju läsa ett modernt språk, och jag valde franska, det är ett fint språk, och kul att kunna. Men ack så tråkiga lektioner, de känns evigt långa, trots att det bara är 50 min, två gånger i veckan. Men det kanske också beror på att vi egentligen ska få ha i den stora skolan, där högstadiet går, men nu fanns det inte plats åt oss, så vi får helt enkelt vara i lokalerna där låg/mellanstadiet går. Tråkigt. Kan de inte klämma in oss någonstans? Som vi tjatat. Och tjatat, och åter tjatat. Men något resultat? Nej, inte förrän den här terminen, då våran lärare sa att vi skulle få ha där uppe hela tiden. Men så blev det inte. På måndagar blir det i låg/mellanstadie-skolan, och på torsdagar i högstadie-skolan. Suck. Alla andra får ju plats däruppe, får inte 19 (eller hur många vi nu är) till plats att klämma in i någon vrå? Snälla.

Men det var inte det här jag skulle skriva om, nej det var något helt annat. Jo, du gissade rätt, mina handleder. För ett tag sen försökte jag förklara för min pappa hur jag har det, och tänkte även skriva ner det här, dock i nerkortad version (jag kommer inte ihåg allt)

Varje kväll jag går och lägger mig, önskar jag att jag ska vakna upp nästa morgon och inte känna något. Men jag vaknar nästa morgon, tittar ner på mina handleder, och känner smärtan. Aj. Nej. Det var ingen dröm, det var ingen hemsk mardröm alltihop. Det var sanningen. Mitt liv.

Kärlek

Melodifestivalen

Jaha. Då var det Melodifestivalen igen då. Den här veckan var det iallafall bättre än förra veckan, då jg tyckte att de flesta inte var bra. Men igår var de flesta okej.

Lili & Susie:
Njaa, de var väl sådär, de var inte dåliga, men inte bra.

Lasse Lindh:
Låter lite som Håkan Hellström, eller något sånt. Det funkar. Faktiskt.

Jennifer Brown:
Fin låt, fin röst. Inte mycket mer. Men hon är bra skådespelerska.

H.E.A.T:
Ja, jag är ju inte så mycket för hårdrock då, men det här var okej. Ganska bra.

Markoolio:
Han passar helt enkelt inte in här. Han ska sjunga sina lite barnsliga låtar. Men den där skridskokillen som börja brinna, skulle han vara med för att förra årets Eurovision Song Contest vinnaren hade med sig en skridskoåkare eller? Nej, det blev för mycket.

Amy Diamond:
Innan kände jag att hon var lite tråkig, det börjar bli lite tråkigt att hon ska vara med i allt. Men det här var bra. Väldigt bra.

Cookies n beans:
Nej. Det här var inte bra. Nästa!

Måns Zelmerlöw:
Bäst hitills! Bäst ikväll, bäst i tävlingen än så länge! Heja Måns!

(Ursäktar om det inte är bästa kvalite på bidragen, men det är inte jag som lagt ut de...)

Glad Alla Hjärtans dag!

Visst, det är fint med presenter på Alla hjärtans dag. Men jag tycker att det blir lite för mycket när folk ska köpa en massa. Kläder, presentkort, böcker, ja allt vad folk köper. Madonnas låt Material Girl, är ruskigt lik verkligheten. Tyvärr. Kan man inte bara visa att man tycker om någon på ett annat sätt. Kärlek kallas det. Räcker det inte att gå frama till de man tycker om och säga;
- Du betyder mycket för mig. Jag älskar dig.

Räcker inte det? Kan vi inte älska varandra för de personer vi är, måste allt handla om saker hela tiden? Jag har iallafall smsat, och pratat med de personer jag älskar/tycker om, och berättat för de hur mycket de betyder för mig. Det borde alla göra. Alltid.

Min mamma

Någon som verkligen ska veta att hon betyder för mig är min mamma.

Utan dig hade jag aldrig klarat av det här. Du har varit ett stort stöd för mig i alla jobbiga stunder i mitt liv. Du är den som följt med mig på alla sjukhusbesök, du är den som tjatat på läkare, för din dotter inte ska behöva vänta i månader, du har gjort allt du kan. Och det har hjälpt mig så mycket. Du stöttar mig, hjälper mig, älskar mig. Och jag älskar dig. Du är underbar, fantastisk. Helt otrolig faktiskt. Du är verkligen den bästa mamma man kan ha. Och jag hade turen att få dig som mamma. Jag är lyckligt lottad allt.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Tonåring o sjuk + sjuk

Jädrans feber.
I torsdags, mådde jag inte så bra på morgonen, hade ont lite överallt i kroppen. Jag var också såklart orolig över vad som skulle hända hos handkirurgen. Jag stannade hemma från skolan iallfall. Min storebror (15 år) var också hemma, efter en eländig förkylning som inte gav sig.

Plötsligt började jag frysa. Inte feber, inte feber, inte idag, jag hinner inte, var de ändå tankarna som for i mitt huvud. Jag som skulle till handkirurgen, jag som hade väntat i en evighet. Jag hade längtat. Det här skulle bli min stora dag. Jag skulle få komma till de som skulle kunna operera mig. Men nej. Då kommer den. Febern. Först hade vi ändå tänkt åka, men när mamma kom in till mig och bad mig sätta på mig en tröja, sa jag bara;
- Det går inte, mamma, jag orkar inte.
- Okej, då ringer jag sjukhuset.
- Mm.

Klart jag blev ledsen, men jag visste att det inte skulle gå. Och tur var välk det. För igår var jag hemma, trodde jag mådde bättre, men det gjorde jag tydligen inte, för, efter att ha sovit ett tag så tog jag tempen. 39,4. Min vanliga temperatur är ca 36,5. Jag var helt snurrig. Mådde inte alls bra.

Men nu är det bättre. Och som tur var så var det en snäll och trevlig sköterska mamma pratade med, så vi skulle få en tid så fort som möjligt. Pjuuhh. Då slipper jag vänta lika länge igen. Hoppas jag.

Jaaaa!

Jag har just fått reda på något väldigt kul. Jag har kommit in på den skola jag allra helst vill gå på. När jag kom hem, såg jag ett brev med texten Kunskapsskolan i vänstra hörnet. Jag slet upp det, och där såg jag det. Antagningsbesked. Jag hade kommit in! JIPPI! Förstå hur glad jag blev då. Hoppade runt som en groda av glädje.

Friluftsdag

Idag har varit en kanondag. Jag har varit på Gustavsbergsbadet idag. Vi hade friluftsdag. Och det var nog den bästa hitills. Vi hade jättekul, och det är bara skönt att bada när man har ont i handlederna. Det finns kul rutschbanor där, och det är verkligen kul där.

Så, då har jag fått med lite reklam också. Appropå reklam, har ni sett den där reklamen för Min Stora Dag? Det är bra tycker jag att barn som är svårt sjuka får sina sörsta drömmar uppfyllda. När man är på sjukhus ser man ofta barn som är sjuka, jag ser inte det så ofta, men det händer att jag sett barn i sängar och rullstolar. Om man jämför med de har jag ett ganska bra liv. Men om

man jämför med vem som helst har jag det nog inte

så bra. Vilket det känns som ibland. Men när man ser ett sjukt barn, eller en sjuk människa bara, så tänker man på att det är tur att man inte har det som de. Jag såg på One Tree Hill, vilket jag följer, och där sa Lucas Scott (Chad Michael Murray):

"Om du har en dålig dag,mtänk då på att det finns alltid

någon som har det sämre än du."

Teve är inte så dumt trots allt.

Grattis 8 år min lilla kusin, som e stor nu!

Nu är jag hos pappa, idag har jag inte haft så ont faktiskt, det är riktigt skönt. Men igår var det väldigt jobbigt. Speciellt på kvällen. Jag hade väldigt ont och klart det var jobbigt. Men idag har det funkat. Imorgon har vi studiedag, och då har pappa tagit ledigt, så jag och min brorsa får vara här då med. Har ingen aning om vad vi ska göra. Men det blir nog bra.

Igårkväll åt vi middag hos farfar. och började kolla på Melodifestivalen, såg alla bidragen, men sen fick jag så ont att vi åkte hem. Jag hade för ont helt enkelt.

Men seriöst, Caroline Af Ugglas, hu rdålig får m,an vara? "Snälla, snälla", blir nog ingen hit. Låter mer som nån låt som Hey Baberiba- gänget skulle kunna skriva. Det blir för mycket.

Scotts. Jag säger bara ett ord. Dansbandplågarminpappaochävenmigiblandfaktiskt.

Det var ju flera med såklart, men jag kollade inte hela tiden. Torkade mera mina tårar på pappas tröjärm. Så ledsen var jag.

Men det var bra att de som gick vidare gick vidare.

Man får väl kolla så länge man orkar, men än så länge funkar det.

Heja Abbe

Jag vill tipsa om en blogg, Heja Abbe heter den, och den är otroligt fin. Februari är Alla Barnhjärtans månad, och Abbes pappa, som för övrigt driver bloggen, auktionerar ut presentkort på ekobaby.se värda 400 kronor. Pengarna går till Hjärt-Lungfonden. Det är en mycket god gärning tycker jag. Så gå in på bloggen, läs den, och lägg bud! Heja Abbe!