Förlåt. För att jag inte skrivit. För att jag svurit så mycket på sista tiden. Men det har bara blivit så. Jag brukar vara en pigg, glad och framåt tjej, men nu har allt bara sjunkit, och det skulle inte förvåna mig, om när du ser mig, att jag går med huvudet nerböjt, och du kan se en liten tår. Men det skulle heller inte förvåna mig om du skulle se mig strålande glad, skrattandes, full av energi. För såna svängar är det. Ena dagen på strålande humör. Andra dagen helt nere.
Jag är överrörlig i handlederna, det är tydligen ärftligt, och mamma är också väldigt rörlig, men har aldrig haft problem med det. Så. Då vet vi det. Det blir operation om minst ett halvår. Då blir man sövd, sen hänger de upp armen, (inte för jag förstår varför, men ändå) och gör fyra hål, sen suger de ut vattnet, och om man har tur försvinner ganglionen också. Förlåt igen. Jag är inge bra på att förklara. Jag vet. Men det är inte så lätt, du måste ju tänka på att jag är bara 13.
Och ska behöva gå igenom det här.
Varför just jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar