När alla håller andan...

Igår hade vi en såkallad lagkväll. Först möttes vi i ett centrum, och där åt vi middag.

Sen gick vi vidare till sporthallen. Där kollade vi på damlagsmatchen. För ett tag sen var de verkligen jättebra, men nu har de förlorat lite, men det betyder absolut inte att de är dåliga.

Så, de första två perioderna var tråkiga, mål, sen mål. stegfel, straff. Och så vidare.

Men tredje perioden blev mer spännande. Fjärde perioden var den bästa. Det var så spännande. Det blir mål. Sen mål. Det blir hela tiden lika och när perioden är slut står det 77-77.

Men någon måste vinna.

Så det blir förlängning på tio minuter. Lika igen de sista sekunderna.

Det är så spännande att vi skakar.

Det blir en till förlängning på fem minuter. Vi väntar spänt på resulatet. De sista minuterna leder vi ganska mycket, men i basket ska man aldrig ta ut vinsten i förväg. Allt kan hända. Så vi väntar. Slutresultatet blir 101-96 till vårt lag.

VINST! JAAA!

Och jag måste säga, för er som aldrig upplevt känslan, så är det mäktigt, när alla hejar, klappar, stampar, och i slutet sjunger:
- Vi älskar Skuru (klapp, klapp, klapp, klapp, klapp, klapp) Vi älskar Skuru...

Det går inte att förklara.
Det är mäktigt.