Det är ganska mysigt att sitta här, i sin säng, med regnet smattrande mot rutan, med datorn i knät, chattande med kompisar och flera fantastiska sidor uppe. Men ett problem finns, ända sen i morse har jag haft så förbaskat ont i handederna.
Inte blev det bättre när jag kom till skolan, men det var okej. Sedan var det dags för matte, och då gick det bara inte, jag hade så ont att jag fick göra en annan grej istället. Några lektioner till. Sen var det dags för språk, franska har jag ju valt, så det var det ju då. Det var väl halvkul som vanligt.
När jag kom hem hade jag verkligen jätteont men vad skulle jag göra? Jag gick runt här hemma, loggade in på datan och tänkte skriva lite på min berättelse, Han som stod ensam kvar, heter den. Det gick sådär, kunde inte riktigt hitta koncentrationen. Fortfarande ont. Men nu sitter jag här, skriver en blogg, och försöker förmedla mina känslor till andra.
Om det nu går, men just nu, känns det som, att ingen, jag menar ingen, på hela jorden kan föstå hur jag känner mig.
Ingen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar