De hade bestämt, att om någon somnade på tåget hem, så skulle man få skriva bajs på den person, såklart var jag den enda som somna...
Oj, vad jag har mycket att berätta. Vet inte vart jag ska börja. Vi tog tåget på onsdagen från Centralen i Stockholm. De har ordnat ett helt baskettåget. Det vill säga, alla som åker det tåget, har någon ankytning till basket, spelare, coacher, eller vad som helst. Hur som helst, tåget tog ungefär fem timmar. Vi satt och pratade, spelade kort, körde hänga gubbe och massa mer. Och jag tillät att några i laget skrev på mina armar, men sen när vänster arm var täckt från handen till axeln, och höger från handleden till armvecket, och hela ansiktet med text, gubbar, hjärtan och allt man kan tänka sig, då ångrade jag att jag tillät det... Men det var iallfall hur kul som helst. Sen när vi kom ner dit, så gick vi till skolan där vi skulle bo. Ett jättefint ställe, speciellt när man bor med sina lagkompisar. Och det jag älskar mest med klubben är att det är sån famiöljär stämning, alla hejar på varann när man möter de på gatan, frågar hur det gått för de och sånt. Och man går på varandras matcher och kollar och hejar. Men det är inte bara sån stämning när det är cuper, utan alltid, när vi är i hallen och på varandras matcher. Eller om man bara träffar någon från klubben på gatan så hejar man. Jag kommer ihåg en gång för ganska längesen, jag skulle sitta i sekritariet för första gången, och då erbjöd sig en 93-kille direkt at hjälpa mig. Så satt han där, bredvid mig, och sa åt mig allt jag skulle göra, och efter det kan jag det där.
Jag kommer inte ihåg alla resultat och matcher, men vissa matcher minns jag mer än andra. Jag kanske ska börja med at säga att vi hade delat upp laget i två "lag", för att vi var så många som var med. På så sätt fick alla mer speltid, och vi åkte ju dit för att spela/titta på basket. Så många matcher spelades, många hallar besöktes, många applåder hördes.
Inget utav lagen klarade sig till A-slutspel, utan båda kom till B. Ena laget åkte ut innan kvartsfinalen. Men det andra, de tog sig till kvartsfinal, och vi hade såklart fixat massa publik, och man måste varit där för att uppleva den känslan. De spelade i Lisebergshallen, och det är såna där stolar som man fäller ner när man sätter sig, ni vet såna där som finns på bion, fast i trä då. Iallafall, p93, p94, p95/96 och f97 var där, och vi som inte spelade då. Och vilken hejarklack! Alla satt och banka i stolarna, istället för att klappa händerna, och det var en sån skön känsla. Du skulle vart där. Så vann vi kvartsfinalen. Och kom till semin. Där åkte vi ut mot ett norskt lag. Deras coach blev utfoulad, han skrek för mycket, så han fick gå ut ur salen. Men han stod i dörröppningen och skrek istället. Vann matchen gjorde norskarna. Men vi kämpade hårt och kom ju trots allt till B-semi. Det är värt en applåd!
Allt har varit helt toppen! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar