Förrgårdagens Outfit

Tröja- Turkiet

Jeans- Gina Tricot

Övrigt - Sjukhuset

Kan det inte bara vara en mardöm?

Frankrike. Vilket vackert språk. Vilket vackert land. Vilka tråkiga lektioner. Nu i sexan får vi ju läsa ett modernt språk, och jag valde franska, det är ett fint språk, och kul att kunna. Men ack så tråkiga lektioner, de känns evigt långa, trots att det bara är 50 min, två gånger i veckan. Men det kanske också beror på att vi egentligen ska få ha i den stora skolan, där högstadiet går, men nu fanns det inte plats åt oss, så vi får helt enkelt vara i lokalerna där låg/mellanstadiet går. Tråkigt. Kan de inte klämma in oss någonstans? Som vi tjatat. Och tjatat, och åter tjatat. Men något resultat? Nej, inte förrän den här terminen, då våran lärare sa att vi skulle få ha där uppe hela tiden. Men så blev det inte. På måndagar blir det i låg/mellanstadie-skolan, och på torsdagar i högstadie-skolan. Suck. Alla andra får ju plats däruppe, får inte 19 (eller hur många vi nu är) till plats att klämma in i någon vrå? Snälla.

Men det var inte det här jag skulle skriva om, nej det var något helt annat. Jo, du gissade rätt, mina handleder. För ett tag sen försökte jag förklara för min pappa hur jag har det, och tänkte även skriva ner det här, dock i nerkortad version (jag kommer inte ihåg allt)

Varje kväll jag går och lägger mig, önskar jag att jag ska vakna upp nästa morgon och inte känna något. Men jag vaknar nästa morgon, tittar ner på mina handleder, och känner smärtan. Aj. Nej. Det var ingen dröm, det var ingen hemsk mardröm alltihop. Det var sanningen. Mitt liv.

Kärlek

Melodifestivalen

Jaha. Då var det Melodifestivalen igen då. Den här veckan var det iallafall bättre än förra veckan, då jg tyckte att de flesta inte var bra. Men igår var de flesta okej.

Lili & Susie:
Njaa, de var väl sådär, de var inte dåliga, men inte bra.

Lasse Lindh:
Låter lite som Håkan Hellström, eller något sånt. Det funkar. Faktiskt.

Jennifer Brown:
Fin låt, fin röst. Inte mycket mer. Men hon är bra skådespelerska.

H.E.A.T:
Ja, jag är ju inte så mycket för hårdrock då, men det här var okej. Ganska bra.

Markoolio:
Han passar helt enkelt inte in här. Han ska sjunga sina lite barnsliga låtar. Men den där skridskokillen som börja brinna, skulle han vara med för att förra årets Eurovision Song Contest vinnaren hade med sig en skridskoåkare eller? Nej, det blev för mycket.

Amy Diamond:
Innan kände jag att hon var lite tråkig, det börjar bli lite tråkigt att hon ska vara med i allt. Men det här var bra. Väldigt bra.

Cookies n beans:
Nej. Det här var inte bra. Nästa!

Måns Zelmerlöw:
Bäst hitills! Bäst ikväll, bäst i tävlingen än så länge! Heja Måns!

(Ursäktar om det inte är bästa kvalite på bidragen, men det är inte jag som lagt ut de...)

Glad Alla Hjärtans dag!

Visst, det är fint med presenter på Alla hjärtans dag. Men jag tycker att det blir lite för mycket när folk ska köpa en massa. Kläder, presentkort, böcker, ja allt vad folk köper. Madonnas låt Material Girl, är ruskigt lik verkligheten. Tyvärr. Kan man inte bara visa att man tycker om någon på ett annat sätt. Kärlek kallas det. Räcker det inte att gå frama till de man tycker om och säga;
- Du betyder mycket för mig. Jag älskar dig.

Räcker inte det? Kan vi inte älska varandra för de personer vi är, måste allt handla om saker hela tiden? Jag har iallafall smsat, och pratat med de personer jag älskar/tycker om, och berättat för de hur mycket de betyder för mig. Det borde alla göra. Alltid.

Min mamma

Någon som verkligen ska veta att hon betyder för mig är min mamma.

Utan dig hade jag aldrig klarat av det här. Du har varit ett stort stöd för mig i alla jobbiga stunder i mitt liv. Du är den som följt med mig på alla sjukhusbesök, du är den som tjatat på läkare, för din dotter inte ska behöva vänta i månader, du har gjort allt du kan. Och det har hjälpt mig så mycket. Du stöttar mig, hjälper mig, älskar mig. Och jag älskar dig. Du är underbar, fantastisk. Helt otrolig faktiskt. Du är verkligen den bästa mamma man kan ha. Och jag hade turen att få dig som mamma. Jag är lyckligt lottad allt.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Tonåring o sjuk + sjuk

Jädrans feber.
I torsdags, mådde jag inte så bra på morgonen, hade ont lite överallt i kroppen. Jag var också såklart orolig över vad som skulle hända hos handkirurgen. Jag stannade hemma från skolan iallfall. Min storebror (15 år) var också hemma, efter en eländig förkylning som inte gav sig.

Plötsligt började jag frysa. Inte feber, inte feber, inte idag, jag hinner inte, var de ändå tankarna som for i mitt huvud. Jag som skulle till handkirurgen, jag som hade väntat i en evighet. Jag hade längtat. Det här skulle bli min stora dag. Jag skulle få komma till de som skulle kunna operera mig. Men nej. Då kommer den. Febern. Först hade vi ändå tänkt åka, men när mamma kom in till mig och bad mig sätta på mig en tröja, sa jag bara;
- Det går inte, mamma, jag orkar inte.
- Okej, då ringer jag sjukhuset.
- Mm.

Klart jag blev ledsen, men jag visste att det inte skulle gå. Och tur var välk det. För igår var jag hemma, trodde jag mådde bättre, men det gjorde jag tydligen inte, för, efter att ha sovit ett tag så tog jag tempen. 39,4. Min vanliga temperatur är ca 36,5. Jag var helt snurrig. Mådde inte alls bra.

Men nu är det bättre. Och som tur var så var det en snäll och trevlig sköterska mamma pratade med, så vi skulle få en tid så fort som möjligt. Pjuuhh. Då slipper jag vänta lika länge igen. Hoppas jag.